En anonym diktare från 100-talet delar med sig av sin begrundan inför det mysterium vi nu, på 2000-talet, får fortsätta att begrunda:
”Hans kärlek till mig har bragt hans storhet på knä.
Han har blivit som jag för att jag skall ta emot honom,
han har blivit som jag för att jag skall ikläda mig honom.
Jag blev inte rädd när jag såg honom,
ty för mig är han barmhärtighet.
Han har antagit min natur för att jag skall förstå honom,
och mitt ansikte för att jag inte skall vända mig från honom.”
(Salomos Oden 7)
Många tidevarv skiljer oss åt, men erfarenheten av Guds oändliga barmhärtighet förenar oss med Gudssökare i alla tider.