När vi för ett år sedan fick ett ledord för det kommande kyrkoåret, hade M Katarina valt en vers ur den helige Benedikts Regel:
SÖK FRIDEN OCH STRÄVA EFTER DEN
Prologen 17
Varje morgon har vi påmints om detta ord i Kapitelsalen i samband med läsningen ur Regeln. Inte visste vi i Advent 2022 hur mycket krig, ofrid och spänning vi skulle få bevittna under det kommande året! På avstånd, men ändå så nära, är vi en del av kampen för det godas seger i världen. Vi här i klostret gör vår del genom att söka friden och sträva efter att fred ska råda där vårt ansvar finns. Nu står vi inför att fira Kristi, Fridskonungens, födelse. Vi tror att han alltjämt verkar mitt i världens våld och maktkamp. Kyrie eleison, Herre, förbarma dig: den bönen har ständigt varit vår följeslagare. Må alla människor av god vilja vara små byggstenar av försoning som sprider ljus och hopp!
När de såg stjärnan blev de glada sägs det om de vise männen. Herrens ingripande, som stjärnan talade till dem om, väckte det hopp som säkert ibland vacklat under deras långa väg i sökande efter den store Konungen. Paulus vill väcka ett slumrande hopp med orden: Trösta varandra med detta ord. Vi ska alltid vara hos Herren (1 Thess:4:17,18). För han vet vad som finns i mörkret och hos honom bor ljuset (Dan 2:22).
Mitt i sorg och oro har också uppmuntran givits oss. Två gånger har vi fått fira och tacka för systrars trohet: med Moder Johanna tackade vi för de 50 år som gått sedan hon avlade sina löften. Hälften så länge, 25 år, firade vi med Sr Paula. Såväl guld- som silverjubiléer ger oss alla ny kraft i vardagen!
Under våren fick vi frågan om vi kunde vara värdkloster för en gemensam reträttvecka för ordenssystrar i vårt stift. Det var under många år en tradition, som nu väcktes till liv igen. Under en vecka i september fylldes vårt refektorium av systrar. Sju gemenskaper var representerade, nya band knöts och gamla förnyades!
Bland många besök under sommaren gladdes vi särskilt över att en syster från Abtei Varensell, klostret som stått oss särskilt nära sedan 1980-talet, delade flera veckor med oss. Även systrar från Sankta Birgittas kloster Pax Mariae i Vadstena har vi delat såväl bön som arbete med.
Den nordiska Biskopskonferensen höll sitt årliga möte hos oss i mars. Det blev anledning för oss att höra om och be för de olika stiften i vår närhet. Senare tog vi emot en grupp yngre bröder och systrar under utbildning. Pro Scandiae Populis samlar noviser och prästkandidater som bereder sig för tjänst här uppe i norr. Biskop Erik Varden OCSO från Trondheim inspirerade och vägledde dem under deras vecka.
Han ledde även Dominikanbrödernas reträtt i maj och i samband med den blev det tillfälle för oss att höra honom berätta om sitt och biskop Anders besök i Ukraina, dit de rest för att visa solidaritet med folket.
Under fastetiden kunde vi fördjupa oss i Kyrkans sociallära med p Henrik Alberius OP som sakkunnig guide. Det var en värdefull reträtt, som förband alla troendes ansvar med vår kallelse som benediktiner.
Men vi har inte bara tagit emot besök utan även själva varit på resa. M Katarina har besökt flera av Uppståndelsekongregationens kloster som en del av sin tjänst i Kongregationens råd. Det är en glädje att erfara hur samhörighet vuxit fram sedan vi började arbetet 2018.
I oktober reste tre systrar till Bayern med tåg: i München ordnades ett möte för yngre benediktinsystrar under en vecka. De återvände glada och inspirerade av utbytet i ”sin” generation med många samtal om nuet och framtiden för klostren i Europa och i världen.
Att klostret nu passerat 25 år märks vad gäller reparationsbehoven. Genom att vi installerade jordvärme 2013 och senare bergvärme som komplement, har anläggningen blivit mer klimatvänlig och uppvärmningskostnaden väsentligen sänkts. En dag, när regnvatten plaskade ner i köket i vårt klausurtorp, kunde vi med förskräckelse se himlen genom ett hål i taket. Det avhjälptes snabbt och professionellt av goda arbetare. Ett nytt stabilt staket har också satts upp, som skiljer våra fruktträd från grannens kor när de betar våra ängar. Visste ni att kor inte gärna låter sig hindras när de ser mogna äpplen? Och nu är det dags att se över avloppssystemet efter upprepade stopp och läckage. Det är tydligt att såväl hus som systrar nått reparationsfasen…
En annan sorts reparation är rekreation (=återskapande). En underbar heldag i naturen gav genklang i oss under lång tid. Skog, vatten, fina vandringsvägar och dessutom härligt väder och god matsäck gav ny kraft!
En stor avlastning har det inneburit att vi kunnat anställa Veronika, som med kompetens och engagemang arbetar i köket två dagar i veckan. Detta har friställt systrar för andra nödvändiga uppgifter. I trädgården fortsätter trädgårdsmästaren Samuel att överta tyngre arbeten som kräver expertkunskaper. Med tacksamhet har vi även tagit emot volontärers och gästers insats i kampen mot ogräset!
Till Vadstena kommer många pilgrimer under ett år. Till dem har vi anslutit oss vid ett antal tillfällen. Den 23 juli samlas många kyrkotraditioner i glädje över den heliga Birgittas exempel och förbön. Även Stiftsvallfärden i september vartannat år är ett tillfälle att tillsammans med tillresta från nästan hela landet be och sjunga, mötas och glädjas.
Ett ekumeniskt möte för ordensfolk från olika länder i Europa hölls detta år i Sverige. Tyvärr hade vi inte tillfälle att delta i mötet, men när deltagarna gjorde ett besök i Vadstena anslöt vi. Till vår stora glädje deltog tre Mariadöttrar från Vallby, och det blev tillfälle att ses och samtala. Det blev också ett vittnesbörd för övriga deltagare, att vårt steg in i den benediktinska traditionen inte inneburit avstånd eller främlingskap, utan en fortsatt fördjupad kärlek till kallelsen, i samhörighet med varandra.
Glada är vi för biskopar och präster som firat mässan hos oss, och tacksamma för våra nuvarande och tidigare biktfäder som gått med oss under åren. Vardagslivet i bön och arbete för oss dag för dag allt närmare Kristus, som kallat oss in i uppdraget att bära med i omsorgen om hans Kyrka och alla de människor som söker sig till oss: grupper och enskilda, sökare på väg, trötta arbetare i Herrens vingård som behöver vila och återhämtning.
Vi får inte glömma barnen och ungdomarna som kommer till undervisning varannan söndag! Och föräldrarna som vill ge sina barn tillgång till tro och gudstjänst, och som därför skjutsar sina barn hit till klostret. Våra tre systrar som tjänar som kateketer gör det med stor glädje, understödda av allas förbön.
Året har även inneburit sorg och avsked. Med våra systrar i Vallby, tog vi den 3 mars farväl av Sr Monika Mariadotter. Hon kom till Vadstena i mitten av 1960-talet för att, tillsammans med Sr Birgitta och Sr Margareta, ta ansvar för att upprätta en Mariagård. Efter några år i Vadstena lämnade Sr Margareta och Sr Monika staden för att fortsätta uppbyggandet i Vallby. Nu lämnade den sista av dessa tre pionjärer sitt liv tillbaka i Skaparens händer.
I juli lämnade Sr Gabriellas far Karl Axel Welander jordelivet. Hans 96-åriga liv var fyllt av hjälpsam glädje som han spred till sin familj och alla han mötte.
Också många andra systrar, bröder och vänner har vi följt i bön under deras sista steg på jorden in i evigheten. Må de alla vila i frid.
Så hämtar vår tro näring i övertygelsen om att det liv vi fått av Gud fulländas när all brist är helad och allt som har varit dolt för vår blick fullbordas hos Honom.
Nu återstår för oss att tacka för trofast vänskap, stöd och gåvor som varit oss till stor hjälp och glädje under det gångna året.
Vi ber för er om en Välsignad Julhögtid,
Ett Gott Nytt år 2024 med fred för vår sargade värld
och med hälsa och kraft för er, våra vänner!
Må Herrens välsignelse och hoppet
om den helige Andes vägledning bära oss alla,
och Jungfrun Marias skyddsmantel omsluta oss.
Era systrar i Heliga Hjärtas Kloster
Mariadöttrarna OSB