Pingstsekvensen, som vi i år begrundar strofvis under de nio dagarna mellan Kristi himmelsfärdsdag och Pingstdagen, skrevs troligen i början av 1200-talet. Sedan dess har troende sjungit och bett om den helige Andes utgjutande och närvaro med samma ord. Vi är indragna i en stor gemenskap över både tid och rum. I texten upptäcker vi också att vi är förenade i såväl kamp som bön och tillit. Erfarenheterna av brist och fullhet har inte förändrats nämnvärt…
Tvätta rent det fläckade,
vät med dagg det torkade,
läk vår oros djupa sår.
Genom Johannes evangelium hör vi Jesus ropa till oss:
”Om någon är törstig skall han komma till mig och dricka. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger”.
”Detta”, förklarar Johannes, ”sa han om Anden, som de som trodde på honom skulle få”.
Därför ber vi Anden om hjälp idag, att se och lämna det som fläckade och att öppna för Hans livgivande dagg över det som blivit orörligt och torrt.
Så kan Anden hela och läka vår oros djupa sår.