När vi har begrundat hur Herren samlar dem som gått vilse stiger vi in i den bön som vidgar våra hjärtan till att rymma mer än våra egna perspektiv:
Kom med enhet, kom med frid
gör vår tid till hoppets tid,
andas i vår längtans bön.
Vi vet inte vad vi borde be om skriver Paulus i brevet till romarna, i det åttonde kapitlet. Vi vet inte, men Anden hjälper oss i vår svaghet, påminner, inspirerar och leder. Han själv vädjar för oss med suckar utan ord.
Hur Anden gör det hör till Guds hemliga förbundenhet med varje enskild människa. Han drar oss till sig, andas i vår längtans bön. Ja, han andas i oss. Av de många skapar Han ett enda folk, en mänsklighet. Vårt hopp är att Herrens Ande skall komma med enhet och frid, som profeten Jesaja redan manat generationer före oss och nu manar oss som lever i hoppets tid:
”Lyft din blick och se dig omkring:
Alla samlas och kommer till dig”. Jes 60:4
Tillsammans är vi på väg till Guds heliga berg, den plats där han låter sig ses.
Vi ber, på nytt och på nytt:
”Sänd ditt ljus och din sanning, låt dem leda mig,
låt dem föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar.” Ps 43