Detta kryptiska uttalande finns i Markusevangeliets åttonde kapitel där en blind man bett Jesus om att bli botad. Därefter står att Jesus lägger sina händer på mannen och ber ännu en gång, och då kan mannen se klart och tydligt. Men, så helt galet var kanske inte tanken om att vi ser ut som träd som går omkring. Träden kan ha mycket att lära oss om vad det är att vara människa.
I klostrets trädgård finns ungefär 40 äppelträd, eller snarare 40 olika personligheter.
Något växer rakt och stramt mot himlen, ett annat har en vid och yvig krona med spensliga grenar som böjer sig mot marken. Ytterligare ett växer snett, som om det inte riktigt kunnat bestämma sig för en riktning. Några har grova, starka grenar som inbjuder till klättring, på andra är grenarna smala och sköra…
När man ska beskära går det inte att följa ett schema, säga att man ska ta fem grova grenar och tre smala på varje träd och så är det klart.
Nej, varje träd behöver bli sett i sin helhet och utifrån sina förutsättningar. Det som växer snett kommer alltid att stå och luta men man kan hjälpa det att hitta tyngdpunkten och bli mer och mer stabilt. Något vill växa snabbt och det kan behöva hållas tillbaka för att inte bli alltför stort innan rötterna hunnit få ordentligt fäste, eller breder ut sig för mycket på de andras bekostnad. Ett annat växer långsamt i början och behöver formas litegrand varje år. Det yviga med spensliga, hängande grenar bär sin frukt i spetsen på varje gren. Så försöker man forma det genom att korta av alla grenarna blir det ingen frukt alls.
Frukten ja, den är lika personlig som träden själva. Varje frukt är ett universum av liv och skönhet. Skär itu ett äpple och beundra linjerna som syns mellan kärnhuset och fruktköttet. Där transporteras näringen från trädet, genom skaftet och ut i själva frukten. Likt ett blodomlopp flödande av liv.
Om man kan säga att ett träd kan längta efter något så är det efter att bära frukt. Och det gör det oavsett om vi kommer och plockar den. Själva livets idé är att bära frukt, att ge livet – biologiskt, andligt, materiellt och socialt – vidare.
Ibland kan det bli lite väl mycket frukt, då måste man gallra, göra sig mödan att gå igenom varje gren och ta bort kart där de växer för tätt.
Beskära och gallra. Vore det inte bättre att bara låta trädet växa sig rejält och stort, inte vara där och peta och bestämma och forma? Och att gallra bort frukt, är det inte slöseri?
Alla som haft en trädgård vet att man måste både beskära och gallra – beskära för annars blir trädet en risbuske som slutar att bära frukt och så småningom drar till sig allehanda ohyra och sjukdomar. Gallrar man inte blir det kanske bara frukt vartannat år. Eller så mycket att grenarna fläks av och trädet trasas sönder. Eller mängder med små frukter som inte får utvecklas ordentligt.
Precis som trädet längtar vi alla efter att bära frukt – att vårt liv ska bli något. Att det ska ha visat sig vara värt att leva och vårt liv betytt något gott för andra. Jesus själv säger detta: ”Ni har inte utvalt mig utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består.” (Joh. 16.) Men Han säger också ” ”Jag är vinstocken och ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt. /…/ varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt.” (Joh. 15.) Precis som när det gäller träden behöver vi veta vad, hur och när vi behöver beskära i vårt liv.
Ibland är det livet självt som ”beskär” eller ”ansar” oss, för somliga nog så hårdhänt och oönskat. Ett av våra äppelträd har blivit svårt skadat – det har ett stort ”sår” längs med stora delar av stammen, en eller flera grenar har brutits av så det ser lite glest och vingligt ut. Men! Det är förunderligt – ett träd har förmågan att läka. Sakta låter barken ”valla över” såret och skyddar så själva veden därinne som är förutsättningen för att det skall överleva. Ytterligare ett är så gammalt att stammen nertill är helt ihålig, men trots detta breder det ut sig med en praktfull krona och bär rikligt med frukt varje år.
Skogsforskaren Suzanne Simard har i sin forskning visat hur träden samarbetar. De kan sända näringsämnen till, kommunicera med och lära av varandra. De konkurrerar inte, utan hjälper varandra. Låt oss bli människor som är lika träd, men som går omkring.