P Bengt Högberg, Gerleve, Tyskland höll denna predikan en Påskvaka här i klostret.
Den här natten är inte som andra nätter. I Exsultet, påskbudskapet, som sjöngs vid påskljuset, hette det: Detta är den natt om vilken det står skrivet: ”Natten skall lysa såsom dagen, ja mörkret skall vara såsom ljuset.” Natten började som vanligt med mörkrets inbrott. Då började också den nya dagen enligt bibelns sätt att räkna. Mörkret antyder att det är dags att sova. Sömnen för tankarna till döden. Den här natten för snart 2000 år sedan var döden högst aktuell. Herren Jesus var död. Han hade dött på Tillredelsedagens eftermiddag och några kvinnor hade skyndat sig att förbereda kryddorna och oljorna för balsameringen innan sabbaten började. Då vilade Jesus i graven, men nu var vilodagen till ända. Kvinnorna gjorde sig beredda att redan i gryningen den första veckodagen bege sig till graven med sina välluktande, dyrbara tillbehör för att fullborda den sista tjänsten åt den döde, som man bara hunnit med att svepa provisoriskt i linnebindlar. De var så ivriga att komma iväg tidigt, att de inte ens ägnat en tanke åt, hur de skulle få bort den tunga stora stenen framför ingången till graven.
Än mindre var de medvetna om det som hände den här natten. De blev fullkomligt överrumplade av det som mötte dem vid graven. Stenen var bortrullad. Graven var tom. Mästaren var borta. Plötsligt såg de två män i skinande vita kläder. De visste inte vad de skulle tro. De stod där rådlösa, skräckslagna. Männen sade till dem: Varför söker ni den levande här bland de döda? Den levande? Jesus var ju död. De hade med egna ögon sett hur Josef från Arimataia hade tagit ner honom från korset och lagt honom i graven. Nu fanns han inte där. Han är inte här, sade männen och tillade: Han har uppstått. Vad då? De blev helt förbryllade. Men männen i de vita kläderna fortsatte: Kom ihåg vad han själv sade till er: ”Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Nu kom de ihåg. Någon av dem kanske t.o.m. mindes att han sagt: Jag är uppståndelsen och livet. Maria från Magdala var ju med. De skyndade iväg från graven och för att träffa de elva och de andra och tala om vad de sett och hört. Men de elva lät sig inte imponeras så lätt. ”Vad är det här för prat?” tänkte de. Fast Petrus sprang i alla fall direkt bort till graven och fick se att den var tom, och gick därifrån, full av undran, står det.
Så slutar evangeliet – i fullständig förvirring. Vad är det för evangelium denna heliga natt? Det är evangeliet om vår Herres Jesu Kristi uppståndelse. Det beskriver inte hur det hände. Det pekar på fullbordat faktum och det ovedersägliga förhållandet att graven var tom. Det är ingen tillrättalagd historia. Det är ingen skönmålning av lärjungarna. Deras överraskning var total. De borde ju ha vetat och förstått. Mästaren hade faktiskt upprepade gånger talat om sitt förestående lidande, sin död och sin uppståndelse. Nu, när alltsammans var över, var allt som bortblåst. Men Anden skulle påminna dem om vad han sagt. När de mötte den Uppståndne själva visste de utan att tveka. Sedan kunde ingenting hejda detta Evangelium som förkunnas denna natt.
Herren är verkligen uppstånden. Han lever. Han som var död lever. För han är den levande, som kan göra oss levande. Det är den grund Kristi kyrka står på. Korsets och uppståndelsens evangelium. Det är grunden för vår existens som kristna. Här är svaret på våra frågor, meningen med vårt liv. Här finner vi friden, här visar sig den verkliga glädjen.
Men tänk, om det ändå bara är prat? Låt oss då göra som Petrus: gå bort till graven. Konstatera att den är tom. Kontrollera uppgifterna. Gå igenom vad Herren ha sagt, det som står i skriften, pröva förutsättningslöst. Förr eller senare kommer vi att stå ansikte mot ansikte med Verkligheten själv, den levande Herren. Han vill föra oss ut i ljuset, ut ur vårt mörker. Det bekräftar han själv för oss i denna natt – genom ljuset som tänts inför vår ögon, ordet vi har hört, dopet som vi på nytt skall bekänna oss till och i eukaristin, mässans heliga handling, där den Korsfäste och Uppståndne är mitt ibland oss.
Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden.