För 40 dagar sedan firade vi Herrens födelse.
På kyndelsmässodagen möts vi för att påminna oss om att Jesus bars fram i templet och genast blev igenkända av Symeon och Hanna, två gamla människor som hållit ut i längtan och sökande efter den som skulle komma enligt profetera. Om båda sägs att de var bedjande människor – och att deras uthålliga bön gjort dem andligen klarsynta. Symeon kom till templet ”ledd av Anden”, Hanna ”vek aldrig från templet, utan tjänade Gud dag och natt”. Hur mycket erfarenhet och insikt fanns inte i dessa två, som i ett av säkert väldigt många spädbarn, kände igen Guds Son.
Den 2 februari är också en dag, då det Gudsviga livet ägnas särskilt intresse.
Vi, som varje dag vill svara på kallelsen att söka världsalltets fördolde Gud, hämtar inspiration hos dem som gått före oss och de många som vi får gå tillsammans med.
I Benedikts Regel, som vi dagligen läser att avsnitt ur, uppmanas vi att ”öppna våra ögon för ljuset från Gud och med vidöppna öron lyssna till vad Guds röst manar oss till då den dagligen ropar: ”Idag, om ni får höra hans röst, må ni inte förhärda era hjärtan” – ”Hör vad Anden säger till församlingarna…”
Herren talar dagligen: i sitt Ord, i bönen, genom mina systrar och bröder, i allt som sker i och omkring oss.
Låt oss lyssna uppmärksamt, svara och ställa oss till förfogande.