Den fjärde adventssöndagen, och Evangeliet berättar: Maria gav sig iväg, hon skyndade till Elisabet.
Det är bråttom nu! Hon måste få berätta.
Men den hon bar inom sig talar med sin närvaro mer än tusen ord kan säga. Kristus, Gud Son, av evighet, är där. Johannes, ännu dold under sin mor Elisabets hjärta, uppfattar genast att det är han som profeten Mika talat om:
Han som skall träda fram som herde med Herrens kraft. En herde som ska valla sin hjord, ta upp lammen i sin famn och bära dem i sina armar.
En herde som ska vakta och vårda sin hjord, som ska vara med dem i dödsskuggans dal, föra dem till livets vattenkällor, och låta dem vila på gröna ängar.
Denne Kristus säger när han inträder i världen: ”Se här är jag, Gud, för att göra din vilja…”
Som Maria sagt innan hon skyndade till Elisabet: ”Må det ske med mig som du har sagt” –
Så blir hon havande med Ordet. Ordet som ger liv. Som ger oss liv. Det är inte jag som finner – jag blir funnen.
Gud själv har sökt mig. Egentligen måste jag inte göra så mycket, Han är redan där.
Gud söker, Han väntar.
Gud kommer till mig i mitt stall. Låt oss vänta där, med Maria.