Idag talar vi så mycket om nätverk. Man skulle kunna tro att det är en uppfinning som vår moderna internetvärld har åstadkommit. Men det är inte riktigt sant. Det har länge funnits ett internationellt nätverk som inte bara förbinder människor från olika länder, kulturer och kontinenter, utan även sträcker sig över flera århundraden. Vi känner alla till detta nätverk: det är kyrkans helgon. Inte endast dem som Kyrkan formellt har helgonförklarat och upphöjt till altarets ära, och som vi minns i vardagsmässor under hela året. Detta himmelska nätverk av heliga omfattar också alla dem som inte nämns vid namn, men som är samlade hos Gud i hans eviga härlighet. Det är den skara från alla nationer och stammar, folk och tungomål som ingen kan räkna – utom Gud själv (jfr Upp 7:9).
Dagens högtid är en påminnelse om detta nätverk som sträcker sig över himmel och jord, som förenar alla helgon i en enda lovsång. Dessa vidgar våra hjärtan och sinnen, eftersom de förenar människor från olika nationer och alla århundraden. De får oss att förundras över vad människor har åstadkommit i sina liv genom att svara på Guds kallelse.
Vad är det egentligen som förenar de heliga, vad har de gemensamt? De var och är människor som var öppna för Guds impulser och ord. De var människor som sökte Guds vilja med sina liv, människor som sökte Gud, ofta under lång tid, i ljus och mörker. Och helgon var människor som i slutet av sitt liv, i dödsögonblicket, fann Gud, han som fullbordade deras jordiska liv i sin evighet.
När vi ser på helgonen, ser vi vad vi kan och bör vara, och till slut kan bli: Människor med uppmärksamheten riktad mot Gud, som är öppna för hans impulser, för hans ord. Människor som frågar efter Guds vilja med sina liv, människor som söker Gud tills de har funnit honom: Den Gud som i döden kommer att fullborda våra liv i sin evighet.
Så är de heliga förebilder för oss, förebilder som visar oss att vi kommer att nå målet för vårt jordiska liv: att vara med Gud för alltid: fullbordade och odelade, helade och heliga, utan skuld och synd, utan sjukdom och svaghet, utan sorg och rädsla, fullständigt lyckliga.
Låt oss fråga oss själva:
Är det verkligen sant att Gud är målet för mitt liv?
Riktar jag mig mot och strävar efter detta?
Det är vad Alla Helgons dag handlar om:
Att vi riktar oss mot målet för våra liv, mot Gud.
(Denna text är en översättning och sammanfattning av Pastor Karl- Heinz Peters predikan här i dag)