Visserligen är överskriften för denna del av vår hemsida Klostervardag,
men självklart har varje vecka också en Klostersöndag.
I Regeln skriver den helige Benedikt: ” På Herrens dag skall alla vara fria för läsning utom de som är utsedda till bestämda tjänster”.
Så blir söndagen en stilla dag, när de flesta kan läsa såväl i bok som i naturens under. Kossorna, som just släpps ut på grönbete på vår äng påminner oss om att den andliga läsningen inte handlar om att plöja bok efter bok, utan att, som de, idissla Ordet.
Med Heliga Trefaldighets dag börjar växandet tid under det liturgiska året.
Systrarna brast ut i ett spontant skratt när Pater Arek inledde predikan denna dag med:
”Vi talar om att möta Gud med ett förkrossat hjärta, men idag skulle man kunna säga: Vi möter Honom med en förkrossad hjärna”.
Vi blev påminda om att den helige Augustinus insåg detta när han såg ett barn leka på stranden, gräva en grop i sanden och börja fylla den med vatten som han hämtade i en snäcka. När barnet sa att han ville ösa hela havet i sin grop sa Augustinus att det är omöjligt… och han fick till svar: ”Och du tror att du ska kunna förstå Treenighetens mysterium!”
Den ”förkrossade hjärnan” var förstås inte en uppmaning till att koppla ifrån förnuftet eller tankeförmågan, utan att lyssna till det outsägliga, till hur Herrens skapelseverk fortsätter i oss ständigt.
Gud vill att vi ska komma honom allt närmare och säger:
Jag vill att du blir till,
att du existerar,
att du skall vara med mig alltid, ja för evigt.
För att påminna oss om detta har vi fått söndagen.