Från klostret kan vi se sjön Tåkern. I oktober drar se sista fågelsträcken söderut, och många övernattar bland vassarna här på vägen. Innan solnedgången flyger de in, och lämnar sedan sitt nattläger i gryningen. Det är en majestätisk upplevelse, som vi gjort flera gånger, oftast i gryningen.
I år beslöt vi att invänta inflygningen innan natten, och gav oss iväg på eftermiddagen. Det var isande kallt, men välklädda och förväntansfulla vandrade vi bland vassarna. Varmt the fanns med när blåsten tog tag i oss. En kort ”naturvesper” hade vi förberett, och fann en plats i lä för denna bön.
Särskilt många fåglar syntes inte till, kanske var det svårt att navigera i den kraftiga vinden? Några hägrar höll ihop, och svanar ger inte upp så lätt.
Men naturens skönhet mötte oss också på annat vis. Att ha ögon för vardagens små under ger ett otal överraskningar.
Men snart tystnar många fågelläten och vi får glädjas över dem som kommer på besök utanför vårt köksfönster för att få ett skrovmål!
