… det har hänt så mycket att man behöver slå sig ner och låta budskapet sjunka in.
Den följande veckan, påskoktaven, upprepade vi påskdagens antifoner under tidebönerna och påmindes om skeendet. De liksom undervisar oss om det som skedde: En Herrens ängel steg ner från himmelen, han satt på den bortrullade stenen vid graven och talade med kvinnorna om att Herren är uppstånden. Sa till dem att gå med budskapet till bröderna…
Nu går vi in i påsktiden, de 50 dagarna fram till Pingst, som befäster oss i att vi fått nytt liv igenom Kristi uppståndelse, för att leva med Kristus och i Kristus.
Som Pater Bengt avslutade en predikan för några år sedan:
”En av bönerna under påsknatten börjar med orden Gud, dina under i gångna tider upprepar du i våra dagar. Vi får be om att det blir verklighet i våra liv och i kyrkans liv idag när det gäller effekten av påskfirandet – att det förvandlingsunder som skedde med lärjungarna under den första påsktiden också må ske med oss.”