Den femtonde augusti firar vi med hela kyrkan Jungfru Marias upptagning i himmelen, en dag som firats sedan 400-talet. Med generationer före oss har vi tackat Gud för det mysterium som döljs i Marias hela oinskränkta JA till Guds frälsningsplan för hela världen
I dagens predikan påminns vi om Förbundsarken, där Gud var närvarande i sitt folk. Denna närvaro blir genom bebådelsen bokstavligen verklighet i Jungfrun från Nasaret. Gud blir människa, tar sin boning i och växer i en utvald människas kropp. Han vill vara närvarande mitt ibland oss.
I någon mån sker det när vi, var och en, välkomnar Guds Ord i våra liv.
Detta blev musikaliskt gestaltat av våra systrar på orgel och flöjt.
En improvisation inleddes:
Vi anar Davids glädjedans inför Arken –
Om och om igen, piruetter och jubel.
Något låg till grund för improvisationen, men vad?
Intensivt lyssnande:
Ett svagt igenkännande.
Men det är ändå nytt:
okänd mark att beträda,
ändå välbekant och hemma.
Fördjupat lyssnande till det kraftfulla
och samtidigt stilla, ödmjuka tilltalet,
tills hemligheten avtäcks:
Det är den medeltida dagvisan,
och orden rinner upp i minnet:
”Maria, vår fru, befaller jag mig
och Kristi fem sårmärken klara
himmelens Gud bevara min stig
idag ifrån ovännens snara
Ja hjälp mig att vandra mot målet med dig
Med dem som de dina vill vara”.
Musiken blev en illustration till hur vi läser den heliga Skrift: på nytt och på nytt, välkänt och ständigt nytt när vi låter den helige Ande leda oss djupare och djupare in i Ordet, Logos. Kristus som vill komma och ta sin boning hos oss.