I sin klosterregel uppmanar Benedikt oss att varje morgon inleda den första tidebönen med psaltarpsalm 95. En märklig psalm som börjar i jubel och lovsång och slutar med något som tycks som en varning. Nyckeln till psalmen, och anledningen till att Benedikt vill att vi börjar dagen med den, finner vi i mitten där det står:
”Om ni ändå ville höra hans (Guds) röst idag:
förhärda inte era hjärtan”.
Vi behöver verkligen be dessa ord och låta dem prägla oss.
För det är ju så lätt att stänga till sitt hjärta för allt lidande och det svåra vi översköljs av så fort vi öppnar en tidning eller slår på datorn. Krig i Ukraina, våldsdåd på öppen gata, hungersnöd i Sydsudan, klimatförändringar… vi suckar och tänker kanske ”ja, det pågår fortfarande”, och vänder bort blicken och hjärtat.
Och, lika lätt är det att förhärda hjärtat i de vardagliga utmaningarna. Vi blir hemmablinda för allt det goda som vi får ta emot, tappar ork och motivation att vårda de nära relationerna och ger upp kampen för den egna helgelsen. Tanken att det är ingen idé att försöka göra skillnad smyger sig så lätt in.
I Astrid Lindgrens Mio min Mio får vi en talande bild av hur det blir när hjärtat förhärdats.
Ensam, med ett hjärta av sten sitter Riddar Kato i sitt slott. Utan relation, utan ljus och liv. Han injagar skräck, och ändå synes han vara den räddaste av alla. Stenhjärtat skaver och river i bröstet. Vi kan känna igen denna bild hos många av de stora och mäktiga som styr vår värld.
Måhända också i oss själva. På sätt och vis kan det vara tryggt med det där stenhjärtat. Även om det skaver i bröstet så ger det en känsla av kontroll och osårbarhet. Men när vi stänger oss för Guds tilltal – det må komma genom medmänniskan, i bönen eller bibelläsningen – förlorar tillvaron något av sin skönhet och sitt djup.
Benedikt talar aldrig om Maria i sin regel. Men han beskriver den mogna och ödmjuka människan som den som löper Guds buds väg, utan rädsla och med vidgat hjärta. Ja, som böjer sitt hjärtas öra för att höra Guds röst och vill omsätta den i handling. Vem har gjort detta tydligare är Maria? Det gjorde henne inte osårbar – tvärtom. Symeons profetia om att svärd skulle gå genom hennes hjärta skulle ha kunnat förskräcka och förlett henne att vilja göra hjärtat hårt och ogenomträngligt. Men, hon bevarade sitt hjärta mjukt och öppet genom en ständig lyhördhet för Guds röst. Till skillnad från Riddar Katos likar var hon en fullständigt fri människa.
Hon är vår förebild och den som ber för oss. Låt oss höra Guds röst idag och hålla vårt hjärta öppet, mottagligt och villigt. Även vi sträva efter att bli helt fria människor.
