Anselm av Canterbury föddes år 1033 i Aosta i nordvästra Italien. Han far Gondolfo ville att sonen skulle göra en politisk karriär, och motsatte sig hans planer på att bli munk. Efter att Anselm fått en gedigen klassisk bildning förverkligade han dock kallelsen och inträdde i benediktinklostret Bec i Normandie omkring år 1060, och blev så småningom klostrets abbot.
1093 utsågs han till ärkebiskop av Canterbury. I ett avsnitt ur hans bok Proslogion grips en nutida klosterläsare av hur hans liv som munk präglar honom.
Där kan man läsa att han ber:
”Gud, jag ber att få lära känna dig, att få älska dig och glädja mig över dig. Om jag inte uppnår detta fullständigt i detta livet, så låt mig dagligen växa till, till dess att fullheten kommer. Må kunskapen om dig växa till här och bli fulländad där. Må min kärlek till dig här tilltaga för att där fullkomnas. Må min glädje vara stor i hoppet här och där bli obegränsad i verkligheten.
Herre, genom din Son uppmanar du oss, eller snarare, råder du oss att be, och du lovar att vi skall få, så att vår glädje blir fullkomlig.”
