Gång på gång möts vi av nyheter om hur människor drabbas av krig och våld, naturkatastrofer och olyckor, förtal, svek och manipulation… Listan kan göras lång.
I den gångna veckan följde vi i bön, med sorg och oro, alla dem som drabbats av häftiga översvämningar i Mellaneuropa. ”Vår planet är sjuk” skrev en medsyster i Liège. Man kan bara nicka instämmande.
Flera har säkert med oss berörts av den lojalitet med de utsatta som kommit i dagen. Många har säkert hör om mannen som ropade: ”Jag kan inte simma” när vattnet steg. Grannarna på andra sidan gatan ropade: ”Håll i dig, håll fast, hjälp är på väg!” Han klamrade sig fast i fönsterkarmen till dess han kunde undsättas., och sa sedan: ”Om de inte ropat hela tiden hade jag aldrig orkat hålla fast!”
Det är smärtsamt att inte kunna hjälpa. Det är plågsamt att se utsatthet och hjälplöshet.
Men vi kan alltid ropa, säga eller viska till varandra:
”Håll ut, håll fast, hjälpen är på väg”.
