Jesus kom till sitt eget,
men Hans egna ville inte ta emot Honom
som den Han var, som den Han mognat till att bli.
Med glädjebudskapet, visdomen och helande underverk.
De kände inte igen snickarens son, Marias son,
släktingen och grannen.
De kunde inte ta emot en profet ur sin egen krets.
Hans ord och under provocerade: vem tror Han att Han är?
Han oroade, ja kanske skrämde dem.
Jesus hade vuxit förbi dem alla
in i sin himmelske Faders visdom.
Hans kallelse sträckte sig längre, djupare, högre
än till att bara gälla hemstaden och det välkända,
barndomens trakt och livsmönster.
Jesus förvånar sig, säkert i smärta, över att de
inte ville tro, inte ville förändra sina liv,
inte ville öppna sig för en större verklighet…
inte ville ha Gud i sin närhet.
Herre, Du besöker oss, vill låta Ditt glädjebudskap genomsyra våra liv.
DU ÄR DITT BUDSKAP.
Kom och spräng gränserna som vi har satt upp för att slippa gå ut ur våra
vanor, vår bekvämlighet och vår rädsla.
Ge oss modet att ta emot Dig varje ny dag på det sätt som Du vill komma
och vara med oss på vår livsväg.
HERRE
Låt mig
Få följa Dig !
