En betraktelse av P. Fredrik Heiding S.J.
Flera personer i min bekantskapskrets har drabbats av rätt svåra sjukdomar under det senaste året. I några fall corona, i andra fall sjukdomar av annat slag. De har alla det gemensamt att de har burit sina krämpor och nedsatta funktioner på ett beundransvärt sätt. För dessa förebilder lyfter jag på hatten, me quito el sombrero, som de säger i spansktalande länder. Fullt frisk och i god kondition för närvarande känner jag mig liten i jämförelse och osäker på om jag själv skulle kunna mobilisera samma förtröstansfulla inställning när den fysiska sårbarheten en dag slår till på allvar.
Det har till och med i vissa fall handlat om livshotande diagnoser där personerna i bekantskapskretsen ändå haft en lika hoppfull attityd som synagogföreståndaren Jairus vars dotter var döende eller som den vuxna kvinnan som hade lidit av blödningar i tolv år.
Evangelisten Markus har flätat ihop två berättelser i något som exegeterna kallar sandwich-modellen (Mark 5:21–43). Berättelsen börjar ”på andra sidan sjön”. Där kommer Jairus fram till Jesus och talar om sin dotter, varpå de båda beger sig till dennes hus. Däremellan, på vägen dit, kommer en vuxen kvinna i kontakt med Jesus.
Lägg märke till kroppsspråket i berättelsen. Synagogföreståndaren Jairus kastar sig för Jesu fötter, vilket torde betyda att han inte bara faller på knä utan också vördnadsfullt rör med händerna vid Jesu fötter och låter pannan nå marken. I denna kroppsställning vädjar han enträget om hjälp. Den vuxna kvinnan med blödningar i sin tur kan i folkhopens trängsel passa på att röra vid Jesu mantel, övertygad om att redan den fysiska kontakten skulle ha en helande funktion. Väl botad kommer hon fram till Jesus, som undrat vem det var som hade rört vid honom, och denna gång faller hon ner för honom. Hon blir uppmanad att ”gå i frid”. När Jesus så småningom möter Jairus dotter tar han hennes hand och säger: ”’Talita koum!’ (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!)” Det gör hon också, hon reser sig genast.
Thalita på arameiska betyder “lilla lamm” och används kärvänligt särskilt om små barn, vilket signalerar att Jesus här visar ömhet. I bibelverserna Mark 5:41–42 förekommer inte mindre än tre olika ord för ”att stiga upp”. Arameiskans imperativ koum betyder ”stig upp”, det grekiska verbet egeirein med samma innebörd men som också kan översättas ordagrant med ”vakna upp ur sömnen” samt slutligen grekiskans aneste som betyder ”resa sig” eller ”uppstå”. Evangelisten Markus antyder kort och gott att flickan – såsom senare Jesus kommer att göra – uppstår från de döda. Det finns också en tänkbar koppling till Jungfru Maria, Guds Moder, som enligt traditionen insomnade för att sedan upptas till himlen.
Man kan säga att sårbara kroppar faller ner för att sedan bli uppmanade av Jesus att stiga upp. Visst dialogen med Jesus kunde ha förts enbart med verbal kommunikation. Men det hör också till religiös praxis att uttrycka sig fysiskt, att aktivera de fem sinnena.
Försök att med inlevelse fantisera att du befann dig i folkhopen på vägen eller skaran människor i Jairus hus. Hur skulle du reagera på de under som Jesus utför?
