När vi lever i fastetiden och påsken närmar sig får vi plötsligt fira en stor och viktig fest: Herrens bebådelse. Här möter oss inledningen till Guds människoblivande, till Hans önskan att vara med oss och rädda oss från alla de onda, mörka och kärlekslösa krafter, som så lätt tar sig in i oss människor och i våra relationer till varandra.
Ängeln Gabriel kommer till Jungfru Maria för att ge henne en livsuppgift som är enormt betydelsefull, inte bara för henne utan för hela mänskligheten i alla tider. Hon skall bli havande och föda Guds Son. Det är mer än vad vi kan förstå och hennes svar har en avgörande betydelse.
Hur tar Maria emot denna kallelse att ställa hela sitt liv till förfogande för Guds plan och vilja? Hon ställer en fråga, inte för att ifrågasätta utan för att veta vad som förväntas av henne, vad hon ska göra, eftersom detta är något så ofattbart som hon inte kan föreställa sig. Hur skall det ske? Kanske anar hon ett ansvar som ingen kan leva upp till.
Hennes uppdrag är att säga JA till Guds vilja, att lita på Honom i det som sker, att vara öppen för vad Han gör genom henne. Det handlar inte om prestation, liksom för oss alla handlar Guds kallelse om att vara öppen, lyhörd, följsam den Kärlekens Ande genom vilken Gud vill ta sig an sin skapelse och varje enskild människa. Därför kommer Jesus att födas till jorden, vandra med oss och till det yttersta ge sitt liv för oss. Hans inträde i världen genom Jungfru Maria är preludiet till ett liv som en dag mynnar ut Påskdagens Halleluja!
