”Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden.” (Rom. 5:5)
Vill vi möta
Gud?
Då finns det bara ett sätt – att leva i verkligheten.
Varken i den förgrämda bitterheten eller fromma fantasin kan vi på allvar se
hur Gud handlar i våra liv.
Enbart i verkligheten, den ofta tilltrasslade och komplicerade verkligheten med
all sin oro och förhoppning, sorg och glädje kan vi se att Gud alltid och
överallt är hos oss.
Guds kärlek
– caritas dei – är inte främst en känsla utan en närvaro som vi får öva
oss i att känna igen och ta emot som en gåva. Med och i Guds kärlek kan vi se
sanningen och så får vi mod och handlingskraft att göra det goda där vi finns.
Ja, i den tilltrasslade verkligheten, så som Augustinus uppmanar oss: ”Lovsjung
honom med hela er varelse, så att inte endast er tunga och röst lovar Gud, utan
även ert samvete, ert liv, era gärningar. /…/ om du aldrig viker bort från det
goda livet, ropar ditt liv, även om din tunga tiger. Och Guds öra vilar vid
ditt hjärta. Ty om våra öron är avpassade för våra ord, så uppfattar Guds öron
våra tankar” (Enarrationes
in Psalmos 148).
Mitt ibland
vardagens smutstvätt, i kön i matvarubutiken, vid den enkla kvällsmaten och de
många till synes obetydliga samtalen under en dag finns en möjlighet att erfara
Guds närvaro och handlande.
Han är inte långt borta från någon enda människa, den Helige Ande bor i vårt
hjärta. Det vi behöver göra är att öppna hjärtat för honom och låta hans kraft
verka i oss.
Kom Helige Ande, och fyll vår fattigdom, kom med all din rikedom.