Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. (Joh 3:8) Så är det med Anden.
Oberäknelig,
överraskande,
men inte påflugen,
utan kärleksfull
och ömsint.
Jag håller fram min rädsla för att återfå modet av Anden,
min fattigdom för att bli fylld,
min trasighet för att bli helad,
mina sår för att bli läkt,
det fläckade för att bli ren,
det som stelnat eller dött i mig för att det ska värmas till nytt liv.
Vågar jag låta Anden verka i mitt liv? Ge Anden fritt spelrum? Låt oss öppna för det Gud har i beredskap och be om Andens gåvor för oss alla.